Anders griskött är exceptionellt

Den andra gården i Poons köttskola - en resa bland svenska gårdar är Anders Gunnarssons Halla Gård i Västergötland. Här föder han upp de populära rapsgrisarna, och den utrotningshotade gamla lantrasen Linderödsgris är med i projektet exceptionell råvara som använts i Årets kock.

Anders, 32, är född och uppvuxen på sin gård. Redan som barn var han med pappan i traktorn och utbildade sig sedan till bonde på lantbruksgymnasium och lantmästarutbildningen på Alnarp. Han har även jobbat en period i Australien och som driftsledare och grisfodersäljare när pappan frågade om han inte ville ta över gården. Det var inte självklart för Anders men i samband med generationsskiftet kom ett erbjudande att börja producera rapsgrisar och det avgjorde.

Anders är uppvuxen med djur och tycker att det ska finnas djur på en gård, det är grunden till lantbruk och dessutom en rolig sysselsättning året runt.
– Det är en mer levande gård om det är djur på gården även om man som bonde i Sverige måste göra andra saker också, säger Anders.

Hur är det egentligen att vara köttbonde?
– Jag värdesätter det här livet enormt, att vakna på morgonen och själv få styra sin dag, friheten, djuren och få bo på sin gård är en stor drivkraft, säger Anders.
– Den stora utmaningen är att vi vill behålla vår svenska djurvälfärd med allt vad det innebär och kostar så måste vi få ut till konsumenter hur fint vi har det i stallar och boxar.
– Vi har inte hängt med att visa att vi har världens finaste djuromsorg och att våra djur har det mycket bättre, fortsätter Anders. Det finns ingen köttbonde som vill bli av med vår djurskyddslagstiftning för det är mycket trevligare att jobba med djuren med den.

Vad är roligast?
– Roligaste tiden för en bonde är den vi hade för två veckor sedan när skörden drog igång och det var vackert sensommarväder och allt rullade bara på. Jag hade fjorton arbetsdagar i rad då jag jobbade från sju på morgonen till ett på natten utan att tänka på det bara för att det var så skoj.

Vilken är den vanligaste myten om köttbonde som du möter?
– Jag kan få känslan att vi kommit längre ifrån varandra i samhället, jag hade några kompisar på besök som hade med sig ett par gäster, någon gissade att vi hade 400 djur här, en annan sa “inte en chans att det är så många” - men jag har 2750 grisar…– Men annars tycker jag att det har vänt med attityden, mycket tack vare stjärnkockarna som lyfter fram oss producenter och vad vi gör.

Vad är det för djur du har på gården och vad äter de?
– På Halla har vi två sorters grisar, dels Linderödsgris som går ute året om och bor i sina hyddor och dessutom konventionella rapsgrisar som går inne i stallet. De äter en blandning på spannmål och åkerböna, rapsfrö och mineraler samt protein som jag producerar själv på gården i form av åkerböna som jag mal och blandar ut till grisarna.
– Linderödsgrisarna äter allt som finns i skogen där de vistas som bark, örter, larver och liknande plus vanlig spannmål från gården.

Samarbetar du med andra bönder i närområdet? Andra företagare?
– Jag köper mina smågrisar från en granne som jag sedan föder upp till rapsgrisar, och vi är även fyra stycken bönder i trakten som äger alla maskiner tillsammans, fyra olika företag som samarbetar väldigt nära varandra, speciellt vid skörden. Rapsgrisarna tar slakteriet hand om när det är dags för slakt, men Linderödsgrisen är det lite mer pyssel med.
– Jag är med i organisationen som jobbar med “exceptionell råvara” i Sverige, och det har verkligen gett ytterligare en dimension för mig med att vara grisbonde. Jag har fått ett helt nytt intresse för kött, hur produktionen fungerar och att få se vad landets toppkockar gör med min råvara har ökat mitt eget intresse enormt, det har varit riktig skoj.